Domaruppdrag i Schweiz

 

13-14 november 2004
 

Janne och jag blev bjudna till Schweiz för att döma ett WT på lördagen och ett B-prov på söndagen.
Vi startade från Kastrup redan torsdag den 11 och landade i Zürich vid lunch-tid.
Vi blev mötta på flygplatsen av Ruth Biberle , en av eldsjälarna i Schweizisk retrieverklubb.  I stället för röd nejlika i knapphålet var hon iförd en fyramånaders svart liten jaktlabbe-valp. Vi fann henne direkt förstås!  

Efter en biltur på en och en halv timme anlände vi så till Sennwald , en fullkomligt makalöst vacker alpby med Furstendömet Lichtenstein tjugo minuters bilväg bort och Österrike en timma bort.
Det var som att befinna sig mitt i Sound of Music! Kor med kobjällror , getter , små kyrkor mitt i varje by, och framför allt  - alperna!

Vi installerades på ett litet charmigt Gasthaus . När vi klev ur bilen sa Janne plötsligt; Här har jag varit förut! 1980 var Janne på MC-semester i Europa och just på det här Gasthauset rastades det och intogs Wienerschnitzel på terrassen! Vi gick genast till restaurangen och beställde Wienerschnitzel! Tänk vad världen är liten trots allt… Vi åt en ljuvlig måltid , men det var en enorm portion!

Sedan snörde vi på oss kängorna och gick ut på upptäcksfärd i byn. Efter en två timmars promenad var vi lagom möra , och efter att ha packat upp allting och druckit en god pilsner i restaurangen gick vi tidigt till sängs. Vi sov redan klockan nio första kvällen i Schweiz.  

Fredag morgon vaknade vi utsövda vid halv sju tiden. Efter stadig frukost (Schweiziska ostar och lufttorkad skinka på färskt bröd) gick vi ut på en ännu längre vandringstur.  

Tillbaka till hotellet klockan elva träffade vi så provledningen för vårt prov. Det var dags att titta på markerna och de tänkta stationerna. Solen sken, alperna lyste kritvita med sina toppar och allting var kort sagt magiskt. Vi var ute till fem på eftermiddagen och lade upp såväl lördagens WT och söndagens B-prov. Vi fick veta att det inte skiljer någonting mellan deras WT och B-prov förutom viltet.

De har stationer och tjugo poäng max per station. Vi lade upp ett svenskt B-prov och lät ett par hundar prova detta för att visa hur vi gör hemma i Sverige. Detta var uppskattat och vi fick direkt en inbjudan till sommaren att komma till Österrike för att hålla kurs :-)

Helgen skulle bjuda på dåligt väder och när vi vaknade halv sex lördag morgon stod regnet som spön i backen… Det var bara att klä sig efter faktum och ge sig ut i markerna.

Klasserna var Dummy 1 respektive Dummy 2. Vi dömde först Dummy 1 på förmiddagen och sedan Dummy 2 på eftermiddagen. Det var 14 hundar i varje klass.

Bästa hund i Dummy 1 blev Blackhan Jodie med ägaren Hans Döbeli. Tiken är gul och är köpt via Tony Parnell GB.

Bästa hund i Dummy 2 var det hårt om! Två hundar hade samma poäng , 89 p, men en station var hårdare viktad , dvs om ettan och tvåan har samma poäng skall den hund som gjort bäst ifrån sig på en viss station premieras. I vårt fall hade vi valt Walk up-stationen. Detta gjorde att Biddy of Dukefield, äg. Ingrid Heinz, slog Haredale Keena med äg. Harald Hubert på samma poäng!
Samtliga ovan nämnda hundar är labradorer av jakttyp.  

Efter lunch slutade det ihållande regnet och vi avslutade i härlig klar höstluft.
På kvällen drog ett snöväder in, och från restaurangen där vi alla åt tillsammans tittade vi oroligt på snöflingorna som virvlade utanför. Hur skulle det bli med vilt , blötsnö och kyla?

Söndag morgon
Snö på backen men inte så farligt. Vi åkte ner till provledningen efter frukost för att gå igenom viltet. Vilt är mycket svårt att få tag på i Schweiz som praktiskt taget inte har någon fågeljakt att tala om. Detta märktes verkligen på viltets kvalitet. Vi rensade bort mycket och behöll de vilt vi tyckte vi kunde godkänna.

Sedan var det dags! 19 hundar i C-klassen och åtta i B-klassen.
 Schweiz har ingen regelrätt NKL vilket tyvärr gör att det inte finns någon som helst kvalificering till klasse C, som skall motsvara Intermediere, våran ökl.

Detta märktes i resultaten! Endast tre hundar klarade alla stationerna och kunde placeras! Revanch tog Harald Hubert med svarta fina Haredale Keena, gårdagens tvåa. Tvåa blev Claudia Gross-Gehrig med labhane Largo v. Labradorswiss. Trea blev en svensk hund med en svenskfödd förare; Moormans Ushers Ruby och Helene Bosshard.

Helene gjorde ett mastodontjobb – när hon inte startade hund var hon Jannes tolk under helgen.

Klasse B bjöd naturligtvis på lite bättre klass; av åtta startande placerades fem:
 Vann gjorde enormt vinstrika Gunsight Autumn Sage, äg. Anja Möller (Harald Huberts fru, de tog verkligen storslam.)
 Tvåa Come Fast Spirit äg Marianne Wahlheim, lab tik.
Trea en verkligt duktig flat Adjuga of Easter Song, äg Ursula Hagedorn
Fyra A Blizzard op de Bartelt, golden, äg Werner Haag och femma blev Haredale Hopeful Haste, äg Jürg Mente.

Söndag kväll åt vi schnitzel för sista gången, summerade helgen med alla våra nya vänner och bytte adresser och mailadresser.

Vi har haft en oförglömlig upplevelse i Schweiz och mött många härliga retrievermänniskor!