14.9

Dagarna går snabbt.I morse stannade jag vid Pendels cattle grid och gick en lång runda över berget. Solen skiner i dag märkligt nog, vädret har varit förfärligt. Hundarna strövar lugnt framför mig och jag lyssnade på en bok. I går kväll gick Marie och jag ner till puben och åt en burgare och drack ett glas vin. Jag kommer så bra överens med Marie, vi pratade i munnen på varandra ett par timmar innan vi gick hem till Maries föräldrar och sen hem till grabbarna. Mark är iväg uppe hos Lee ett par dagar och själv sticker jag i väg för träning i betor ett par dagar i Lincolnshire. I morgon träffar jag käre vännen Henrik Vilendal igen, det ska bli så trevligt.
I dag körde jag ner till en mark vi brukar använda och malde Robban på att hålla sig fast i område. I dag var han tillbaka till sitt bättre jag men vi får ju se hur det nu blir med rapphönsen i skarpt läge ett par dagar.
Poppy löper fortfarande inte, håller hon sig till Yellow Labrador Club den 19.9?
Jag kör igenom dem allihop på marken och sen sticker vi till ett fik och äter en enkel lunch.
Efter det kör jag till Pendle Hill och skjuter i väg markeringar a la klara dig själv för Meg och Dave. Robban bossar jag med, skickar honom på tennisbollar i fel vind med flit och säger åt honom att leta tight. Det funkade också bra. Kanske är det på väg att gå över det stora återfallet i att vara för springig i området? Håll tummarna.
Hemma ser jag att klubbens medlemsantal ökar snabbt. Roligt på ett sätt men självklart också en påminnelse om situationen där ingen vann. Men en ny start blir det – och det ska bli bra.
Vännen Marie ringer på eftermiddagen och med den hemlängtan som gnager lite var det välkommet. Hon pratade om sin älskade Tom och deras jakter, hur glad hon är för sin hund. Underbart samtal, och det hjälper lite mot hemlängtan att prata med goa vänner!
Hemma finns knappt några hundar kvar. All fokus på ett par stycken för Niclas.