Den krasslige Robban

Till Marks veterinär i dag för nytt blodprov. Robban är inte sig själv, hängig och bara sig väldigt olik.
Så svårt att inte veta vad som fattas honom. Han ser ledsen ut och är inte sitt vanliga glada jag. Vi får vänta på analyssvaren och se vad som är galet helt enkelt.

Mark stack till Skottland i dag där han skall vara mer eller mindre i tre veckor, han ska döma och starta Riley.
Håller ju såklart tummarna för att Riley kvalificerar sig till IGL, det är dom värda båda två.

Det är långtifrån sanningen att det är de bästa hundarna och förarna som står på startlinjen på IGL. Bara att få en start är en sak i sig, och man behöver som regel flera starter även med de allra bästa hundarna och förarna för att vinna ett två dagar open trial. Många av de bästa har helt enkelt inte fått starter.
Men sånt är det ju bara och lika för alla.

Så hämtade jag domarböckerna i morse och de skall ju såklart med till Sverige och våra Novice trials.
Det skall bli riktigt, riktigt roligt att döma det allra första riktiga Novicetrialet i Sverige, walked up för 14 hundar.
Och energin i klubben är fantastisk, tack alla fixare och domare som så gärna engagerar er.

Det kommer att bli roligt och inspirerande att jobba tillsammans för fina prov.

Poppy löper ju som sagt, och det gör att jag fokuserar på Meg och Dave just nu. De går riktigt riktigt bra och jag får mycket beröm för att jag har fyra så jämna och duktiga hundar med mig.
I morgon ska de in på kennel hos Wayne och Lynn Mitchell på Sunnywiev boarding kennels. Tack o lov tog de emot löptik.

Efter hemresan är det dags för walked up days i Brigburn när jag kommer tillbaka, och då med älskade Janne med mig.
Vi skall tillbringa fyra jaktdagar med goda vänner. Underbart!

Det är stor skillnad på brittiska och svenska prov, de är inte riktigt jämförbara. Regelverken är skilda, men inte med några dramatiska differenser. Men tillämpningen av reglerna är det som gör den stora skillnaden, sättet att döma helt enkelt.
Dels är de flesta SSRK proven drivna prov på änder, ett fåtal på fasaner och ännu färre walked up prov. Det är bara så det är men det påverkar proven mycket. Det är svårare att bedöma drivna prov utan att fördärva provets och därmed hundarnas flyt. Det urartar gärna i rena pekprov där man hjälp av kartor bestämmer vilka fåglar man vill ha.
Walked up proven är betydligt bättre ur bedömningssynpunkt och lämnar inget utrymme för att välja fåglar till de startande.
Och prövar hundarnas förmåga på ett mycket bättre sätt.
Det kräver mindre bag och är en provform som är tilltalande för alla parter.

Nu ska jag börja fundera på packningen. I morgon ska hundarna köras iväg till Lynn, och jag ska köpa fett till kängorna och packa. Halv åtta onsdag morgon flyger jag från Manchester.