Irland igen – älskade Irland

Anlände vid lunchtid i går till Belfast. Stannade till i Klilkeel och fixade naglarna (!) för 20 Euro=gratis innan jag körde till Rooney Fish för att möta Andrew.
Vi körde till hans hem och jag fick ställa hundarna i hans kennel över natten.
Underbart att sitta ner vid dukat bord och få middag och lyssna på familjepratet runt bordet mellan Helen, Andrew och grabbarna.
Jag fick veta att jag fick en start i Dalcassian Gundogs open stake i morgon, walked up på beckasin.
Joråsåatt det är bra att jag har koll på vad jag anmäler till, Poppy har aldrig fått en beckasin skjuten för sig i hela sitt liv. Vi slängde en till henne uppe i Skottland som sköts under provet och den tog hon ju förstås direkt men ?? ja ja vi får se. Vi är inga fegisar Poppy och jag. Debut i open kör vi således på ett snipe trial.
Will vann ju ett walked up open trial på snipe 2011, andra året han kvalificerade sig till Irländska Championshipet.
Det var ju en jäkla feeling att vinna just på Irland, snipe-specialisternas hemland minns jag. Nu har jag ingen som helst tanke på att unga Poppy skall upprepa detta på sin allra första open start, jag är glad om hon hittar igen en enda i den tjocka terräng som provet går på.

Efter att ha funderat fram och åter har jag ju bestämt att inte para Poppy 2018 alls, jag vill tävla med henne här nästa höst igen om allt går väl och vi alla mår bra och har hälsan.

Meg däremot ser ut att börja löpa tidigare än planerat och hon kommer att paras.
Efter att ha funderat lite tror jag att vi sparar Sam, GBFTCH Calderhey Adder till senare, de stråna ligger bra i frysen och blir till ett annat år.

Fina Flye, Poppys lika bra syster kommer däremot att paras enligt plan, hon har börjat löpa och kommer tillsammans med Phoebe och Janne på måndag.

Irland och människorna här, allt är sig likt. God bless you, säger mannen på macken där jag tankade.
På mitt B&B gjorde den lille mannen i ordning starkt och mycket sött the som väntade när jag kom in från långrundan. God bless you sa han efter att vi pratat länge om hans gamla märr som går lös på gården som en stor vakthund. Medan vi pratade om det satte hon lite eftertänksamt sina långa gula gammelhästständer i min backspegel och bände lite. På ett vänligt vis om ni fattar ?
Irländarna är så vänliga, så välkomnande och gästfria.
Nu blir vi varmt emottagna var vi än befinner oss, och jag har så många vänner här, i hela Storbritannien och på Irland.

Mötte vännen Billy Lundy vid veterinärerna i Newry och gemensam frukost på lastbilsfiket på industriområdet som ingen känner till och där Muira gör de bästa irländska frukostarna på den gröna ön. Massor att berätta och prata om, och träffa de två hundarna jag köpt till mina kunder.
Hämtar dem söndag, jättefina hundar.

Pratar med Tina varje dag nu, och naturligtvis med Janne.
Skickar Messengerfilmer på Valle till alla som vill se.
Skickar Messenger med bästa Katarina som beställt sitt ATC och anmält till SGL Novice.

Vi ska titta på ett hus när Janne kommer, ett vi hittat i Higham i Burnley.
Livet går snabbt hörni!
Var snälla mot varandra och använd tiden till det bästa!
Njut av livet, familjen, hundarna och känn tacksamhet. Det gör jag.