Sortera nyheterna
Arkiv
Vårt val av foder
Sneyd's logo

Lite av varje

Birgitta och Janne

Birgitta och Janne

 

RM05-20037

Vi väntar på valpar nu. Puma pustar och flåsar, under det här kommande dygnet räknar vi med småttingar. Magen är rund och god, och det sprattlar därinne.Det är alltid lite oroligt inför en valpning, man vill att allting skall förlöpa smärtfritt och naturligt. Puma hade en fin valpning förra gången och vet ju vad som är på gång, det underlättar alltid. Sitter i väntans tider som sagt, och funderar lite hit och dit på hunderiet och hur stor del av våra liv som styrs och påverkas av dem , hur mycket glädje vi får av dem och hur mycket tråkigheter som också följer med.

Vi står inför regelrevideringsabete för spaniel och retriever igen, regler som skall låsas mellan 2017-2022. Vi är mig veterligen de enda som låser regler på så långa perioder, vår omvärld har större frihet att förändra under verksamhetens gång. Jag hoppas att man vågar lyfta blicken och se att vi faktiskt nu ska besluta om framtiden (ganska långt fram i tiden faktiskt). Dags att tänka nytt?

Skall B-proven forsatt se likadana ut för att det alltid har gjort så och för att det är så trevligt? Uppdraget med provverksamheten är ju att de skall vara till ledning för avelsarbetet. Hur beskriver man hundar bäst till ledning för avelsarbetet, hur ska det se ut?

Hur gör vi med C-proven? Återigen, varför skall vi ensamma i FCI ha dem inofficiella? Vad vinner vi på det?  En fördel med officiella prov är bättre fastställa tillämpningskrav och därmed krav på domare. Sannolikt med följden bättre standard, bättre förare och bättre hundar. Championat eller inte championat? Mig stör det inte alls med ett championat för WT, som ju är en tävlingsform. Då är championat i egenskaper egentligen svårare att förstå.

A-proven. Vad gör vi med KKL i nuvarande form? Janne och hans A-provskommitté föreslog ju för några år sedan som bekant fler hundar till bedömning och en formalisering av KKL. Detta mottogs med stor skepsis, framförallt var skepsisen geografiskt belägen. Farhågor om huruvida vi skulle få hålla KKL med fler än en eller två hundar på gårdarna var ett skäl, ett annat var att man inte trodde på siffrorna som presenterades dvs den stora skillnaden på godkända eller icke godkända beroende på få eller fler hundar prövade vid samma tillfälle (senare kan man väl lugnt konstatera att trenden höll i sig, ca 50 % Godkända när fler hundar prövas mot nästan 90 % när det var 1-2 hundar…). Tanken var ju att bättre förbereda ekipagen för vinnarklass/EKL. Helt enkelt kvalitetssäkra. En del ville inte ens se KKL som en merit och rynkade på näsan åt de som använde meriten i marknadsföring av tex kullannonser. Naturligtvis berodde det på det väldigt spretiga utförandet där man på det ena KKL-provet dömde sex hundar på två domare och på ett annat bedömde en eller två i sällskap med domarens egna hund och övriga apportörer.

En tanke är att ha ett Novice motsvarande åpen A, med kvalitetspriser 1,2,3 och noll. 1 priset kvalificerar till vinnarklass. Eller ska vi ha som i Finland, ingen kvalificering alls till vinnarklass?

Ska vi ha kvar kopplingen mellan B och A-prov och varför det i så fall? B-provets retning är minimal och kan på inget vis påstås garantera någon kvalitet på hundens dressyr inför KKL.

Förra året anordnade vi ett mocktrial samma helg som en grannavdelning hade ett stort B-prov. Vi hade 25 elithundar till start medan elitrutorna på nämnda B-prov inte var fulla. Nu är det ett enda tillfälle och bevisar ingenting men jag funderar på om vi inte ska lyssna till var medlemmarnas intresse ligger. Samtidigt som vi ansvarar för avelsutvärdering.

Skall vi ha EKL på B-prov och championat där? Eller skall titeln SEJCH utdelas på jakt, dvs A-prov? Skall B-proven kanske mer leva upp till vårt uppdrag – att beskriva/bedöma och dokumentera egenskaper hos populationerna?  Skall ett kompletterande arbetschampionat i så fall ligga på WT? De här frågorna har varit uppe förut och mött stort motstånd (från mig med) eftersom det tar tid att tänka om. Men jag funderar mer och mer i banorna runt vår jaktliga verksamhet. En öppning är i allafall att inte omdelbart och med kraft ropa NEJ till förändringsförslag utan fundera lite längre. Vad är bäst för hundarna och aveln – skälet till hela diskussionen.

Så här skrev jag på annan plats, på FB: “Det tråkiga med diskussionen är ju ändå till syvende och sist att hur många A-provsintresserade som än lägger kloka och förnuftiga tankar och förslag i ämnet, regelrevideringsförslag och annat så har vi ringa möjlighet till påverkan på grund av fullmäktigesystemet med delegater som röstar i frågor de kanske inte ens har varken intresse eller närhet till. Delegaterna blir lobbying-verktyg för olika krafter. Jag säger det igen – en verksamhetsklubb inom SSRK där jaktliga frågor avhandlas, beslutas och drivs av jakthundsfolket skulle skydda och utveckla jakthundarnas intresse på ett mycket bättre sätt. Och den jaktliga verksamheten skulle därmed inte vara lika känslig/skör för förändringar.”

Detta handlar i allra högsta grad om uppfödning och avel. Vår jaktliga verksamhet är till ledning för avelsarbete som det står i paragrafen. Ändå har vi en titel som SEJCH som erövras på B-prov. Vi har den enda jakthundsgruppen (retriever) som kan erövra Svenskt Jaktchampionat på meriter tagna i en provform där hunden inte prövas under jakt förutom vid ett tillfälle. Den enda jaktliga situationen som hunden utsätts för är det praktiska provet – där man kan få Godkänt eller Icke Godkänt. Ett enda tillfälle av de minst sju tillfällen hunden måste prövas för erövrandet av titeln. Vad står titeln för egentligen i dag?  Garanterar den jaktlig kvalitet hos en retriever?

I det danska systemet där B-provschampion är lika med två CERT på EKL B-prov och ett CERT på A-prov är  – och då heter titeln DKBRCH – inte jaktchampion. Deras Jaktchampionat är A-provschampionatet – erövrat på jakt med tre Certifikat.

Det tar tid att tänka nytt i Sverige – man bemöts tyvärr oftast med misstänksamhet och försvar – vad är det för fel med det vi har ? Det är ingen kritik mot det gamla att vilja utveckla en verksamhet, ingen kritik mot de som lagt ner tid och engagemang för att skapa dagens system. Det är naturligt att vilja utveckla och förbättra.Allt till jakthundarnas bästa.

Jag hoppas på en verksamhetsklubb som tar hand om jaktprov och jakthundarna. Som tar hand om avelsfrågor.

Som har ansvar för domarfrågor och därmed utveckling av såväl jakthundarna som verksamhet. Egentligen inte kontroversiellt alls – att rätt kompentens sköter sitt kompetensområde. Jag vill ingenting suspekt eller omstörtande – bara att vi kan få inflytande över utvecklingen och verksamheten på våra jakthundar. Hela tiden går verksamheten på äggskal eftersom ryckigheten i verksamheten gör den tung och trög till följd av FM-system, mandat, mandatperioder, låsningsperioder och framför allt hundpolitik. 
För att inte tala om antalet rasklubbar och avdelningar som skall tycka till i alla frågor som gäller den jaktliga verksamheten.. Labradorklubben som visar frånvaro av engagemang för jakthunden har till exempel fyra delegater att rösta i jaktliga frågor med. Spanielrasklubbarna röstar i retrieverjaktfrågor trots frånvaro av såväl jaktligt engagemang i allmänhet och retrieverjaktfrågor i synnerhet. 
Delegaterna övertalas att rösta på ena eller andra viset utan att ha någonting med den aktuella verksamheten att göra.

Det är naturligtvis mycket att fundera på när man ska bestämma om regler som skall gälla så långt fram i tiden. Men jag hoppas att vi gör det med öppna sinnen och vågar tänka mer med nyfikenhet  än protektistiskt nej-tänkande innan man ens funderat på vad det egentligen betyder och vad provverksamheten egentligen är till för.Till ledning för avelsarbetet – inte för att just jag ska få en championtitel.

 

2 kommentarer till Lite av varje

  • Intressant läsning och jag förstår tankarna bakom. Jag är helt med på att det är ett verktyg för avelsarbetet (har jag tyckt alltid) Frågorna som dock ploppar upp hos mig är: Om vi tittar på retrieverraserna över lag(även spaniels) så är dessa uppdelade och det kan man ju tycka vad man vill om, men jag då som vill ha allt hur ska jag då kunna få detta? Jag är inte ute efter ett CH (jo så klart jag är det är vi väl alla för någon stans i detta är det ju ett bevis på att man lyckats) men om jag kan avla på en hund som visar de rätta egenskaper och anlagen måste jag ju få en möjlighet till detta på ett rättvist sätt, eller hur…
    Jag är själv lite dåligt insatt i A-prov och har aldrig haft möjlighet till att få vara med och titta synd tycker jag för bara av att stå vid sidan om kan man lära sig mycket. Men kanske kommer inte en revidering av proven att gynna mig och mina hundar man det är väl det jag hoppas på…jag är ju som kärringen mot strömmen och vill ha allt… idag har vissa gått över till att avla på utseende och andra på jaktbiten men jag vill ju ha allt..kan undras om det går? Vad tror ni??

  • Hej Ellinore! Tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar. Oavsett vad regelrevideringen för med sig kan du fortsätta ditt avelsarbete som förut och fortsatt pröva dina hundars jaktliga egenskaper och förmåga. Huruvida du kan lyckas i ditt avelsarbete med ditt avelsmål låter jag vara osagt, men jag vet att de tankar och förslag jag delar med mig av inte “drabbar” dig på något vis. Bara klargör att egenskaper skall beskrivas och dokumenteras för vad de är – och tävlingssuget och titlar kan vi ändå ha kvar – men på vilket sätt och i vilka former? Det är frågan. Men helt klart kommer den jaktliga egenskapsutvärderingen fortsätta precis som tidigare. Ingen anledning till oro alltså, i alla fall inte i anslutning till den text och de tankar jag delar med mig av. //Birgitta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

9 913Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.