Pine Wood och träning.

I morse vaknade vi till ytterligare en vacker dag uppe på Settle. Efter morgonkaffe och rastande av hundar körde vi till Pine Woods och gänget som tränar sin sista dag innan kaninjakten i morgon.

Förutom träning kontroll att alla kan avliva kaniner och tömma kaninblåsor. I dag handlar det om att ”putsa skorna på människorna i linjen”, alltså skicka längs med linjen till sista skytten, stoppa och placera hunden rätt. Det är ju alltid lättare att skicka hunden ut från linjen än emot en massa människor.

Här tränar man sina hundar med stor noggrannhet, man förbereder både sig själv och hunden på situationer som uppstår.

Vi hoppas att hunden ska flusha kaniner på vägen ut, det är precis det man hoppas ska hända på en rabbit day så att man får korrigera hunden. Inte så roligt om det händer för första gången på ett prov.

Jag har nog alltid tränat mycket, men inte alls så noggrant och planerat som de sista  fem sex åren. Jag blir mer och mer utmanad av att träna med de bästa och tävla med de bästa. Man blir mer och mer kritisk mot sina egna hundar och sig själv, och man vill bara mer. Man blir mer och mer kräsen. Jag förstår inte alls de som säger att de ”aldrig tränar” och ändå placerar sig högt . Ibland hör man också om framgångsrika ekipage ” ja men hen gör ju inget annat än att träna hela tiden”. Självklart är det så att man har mer tur ju mer man tränar som Ingemar Stenmark sa till en journalist en gång i tiden. Och träningen och slitet ska ju betala sig på prov. Kanske kommer det från egenskapsbedömningen, att man vill framhålla att hundens egna egenskaper är så goda att de inte behöver tränas alls. Jag vet inte, bara spekulerar på min kammare.

Sporten, för det är ju en sport, har i alla fall en stor betydelse i mitt liv och träningen är av naturliga skäl en stor del. Det är helt enkelt ljuvligt att träna med likasinnade nördar 😊.

Och i mitt jobb ligger ju också att utvecklas mer och mer, bli bättre, få ny input, ny inspiration och nya idéer. Det är jag skyldig mina kunder och mina hundar och mig själv tycker jag.

Att bli bättre domare likaså. Ingenting slår att tävla mycket, ofta och se många prov. Att se och lära av alla situationer som uppstår. Att diskutera bedömning och situationer, att nörda in sig i scenarion.

Alla framgångsrika hundförare gör det här, för de dömer också. Från non panel och upp. Det är ju så det  börjar, när man är mitt uppe i det mest intensiva tävlandet och visar framgångar.

Jag har fått inbjudan av SEGS att döma ett prov för dem i oktober, det ska bli kul!

I morgon kaniner i Kettlewell och Sveriges kvartsfinal mot England.