Vill du träna eller gofika?

Jag tänker ofta på hur stor skillnad det är på hästsporten och hundsporten.
När man rider för en erkänd tränare, hoppar för Peter Eriksson, rider dressyr för Lussan eller tränar fälttävlan för Pia Pantsu vet alla ryttare att det blir till att slita.
Man blir manglad bokstavligen, instruktionerna är tydliga och raka. På med innerskänkeln, sitt djupare i sadeln, håll om bättre, mjukare händer, på med käppen, halvhalt där, hur många språng emellan hade du där osv osv osv. Man är helt slut efter sin lektion och man vet att man har massor att jobba med. För att bli bättre, för att hästen skall fungera bättre under en, för att man vill uppnå sitt mål, att bli en riktigt skicklig ryttare.
Aldrig säger tränarna ”Åh vilken gullig häst, vad heter han, var kommer han i från?” De säger inte ”Guuuud vad duktig du är” trots att hästen river, vägrar eller går emot handen hela timmen. Man arbetar helt enkelt individbaserat, detaljerat och inte med fokus på hur många hinder man hinner hoppa under sin timme utan hur hästen förbereds inför språnget. Man löser problemen och arbetar igenom dem. Och ryttarna blir inte kränkta, har inte tusen bortförklaringar eller gnäller på kritiken. De hackar i sig och kämpar på.
För att citera Pia Pantsu: det är markarbete, markarbete och åter markarbete som gäller.
Vad har nu det med hundträningen att göra?
Jag tycker ibland att träning verkar gå ut mer på kul övningar, gemenskap och gofika. Det är absolut inget fel med det, men frågan är ju vad man vill lära sig och vad man vill ha ut av sin timme eller helg?
Självklart är det trevligt med beröm, och beröm skall man har när slitet lönar sig och hunden fungerar perfekt och lyfter sig rejält med de instruktioner man får.
Det är hårt arbete att träna djur till stora framgångar. Det finns inga magiska knep, inga genvägar och inga trollspön. Det är hårt arbete och mycket slit.
Är man beredd att lägga ner det och har en vettig hund har man alla chanser, lika bra chanser som vem som helst att lyckas fullt ut.
Men det gäller att vara beredd på slitet. Att arbeta så konsekvent, att slita med grunderna på sin kammare, att arbeta igenom hunden steg för steg. Att inte hoppa över ett eller flera steg i grundutbildningen till förmån för kul kurser och övningar.
Vi jobbar så här på Björkåsen, med tydliga instruktioner om vad som felar, hur det skall rättas till och att det måste rättas till innan vi går vidare. Till nästa gång skall du…..osv.
Bortförklaringar är meningslösa och helt ointressanta. Det vi ser här och nu är dagsformen helt enkelt och det är den man utgår i från.
Här och nu, precis som hundarnas egen tillvaro. Närvaro i varenda sekund helt enkelt.
Det är fantastiskt att arbeta med djur. Det är fantastiskt att få arbeta med er när ni kommer till oss på Björkåsen.
Och så roligt att se att det har hänt massor från förra gången, att hunden verkligen tränats och framstegen också kommit.
Sätt målen med era hundar för 2017 nu. Bestäm ditt mål och var beredd på en fantastisk resa. Men var beredd på att lägga ner jobbet och timmarna i det, ta hjälpen/kritiken och ta belöningen i en hund som jobbar med dig på resan mot målsättningen!
Jag tröttnar aldrig på att utmana mig och mina hundar, jag tycker att det är lika roligt nu som förr. Jag satsar mer och håller mig ajour genom att delta på så mycket prov som det bara går. Jag längtar redan efter nästa provsäsong. Apropå det, provprogrammen kommer alldeles snart ut så att man kan planera sina vårprov.Innan vi vet ordet av står man där på startlinjen igen. Hösten 2017 om allt är med mig har jag två vinnarklasshundar i gång, Poppy och Robban. Mycket att se fram emot, men också hårt arbete framför oss!

Birgittas CV

Birgitta och Will, vinnare Open Stake i Golden Vale Gundog Club, 2011