Sortera nyheterna
Arkiv
Vårt val av foder
Sneyd's logo

Avel

Uppfödningen i sig är ett intresse vi delar, Janne och jag. Vi diskuterar hundar och stamtavlor och olika kombinationer fram och tillbaka, läser rasdata och avelsdata och försöker ta reda på det där lilla extra.
Det blir det inte lättare av – tvärtom. Ju mer man vet desto svårare blir det att välja avelshundar.

Vi letar ständigt efter nya hundar att köpa in till Sverige – och med åren har många fina hundar kommit till oss och varit till stor glädje i avelsarbetet.
Under våra resor och vistelser har vi byggt upp ett gediget kontaktnät och lärt känna såväl hundar som människor. Det underlättar när vi letar efter hundar – och många av våra vänner där borta har varit till stor hjälp.

Duger inte de svenska hundarna? Den frågan har vi fått flera gånger. Jag tycker den är befängd – det handlar inte alls om det tycker jag. Dessutom finns inga genuint svenska labradorer.
Att ta in hundar som kan hjälpa till att öka den genetiska variationen är viktigt. Att få in hundar av linjer som vi uppfattar bättre är också viktigt. Avelsarbete är att förbättra och förstärka – och att våga gå sin egen väg. Att göra det brukar också ha en positiv inverkan på den genetiska variationen.

Att föda upp friska hundar vill vi alla Gentesterna har gjort entré och är här för att stanna. Jag har skrivit ett alster i ämnet som finns längre ner på den här sidan.
HD, ED och OCD nedärvs ploygent recessivt och har därför sin svårighet att sanera riktigt effektivt i avelsarbetet. Vi kan bara använda friska avelsdjur och linjer med god statistik – dock aldrig på arbetsförmågans bekostnad.
Andra sjukdomar som epilepsi, allergier, hudproblem, leversjukdomar, muskelsjukdomar och hjärtfel förekommer. Ärftlighetsfaktorn finns och måste beaktas. Vi kan bara försöka lära oss så mycket som möjligt om de egna linjerna och vilka saker våra hundar är belastade med som måste tas hänsyn till.

Vårt etiska åtagande i uppfödningen läser Du mer om under Code of Ethics.

Utseende då?

Vi ställer inte ut våra hundar, de exteriörbeskrivs. Det är ett val vi har gjort, eftersom de labradorer som är framgångsrika på utställningar och därmed är utställningsdomarens ideal-labradorer inte på något vis kan påstås likna en arbetande hund, den klassiska labradoren.

Rasen är helt uppdelad i show och jakttyp, och det är vi nöjda med. Vi skulle se det som ett personligt misslyckande om våra uppfödningar började bli stora, klumpiga, utan spänst och otympliga. Då kan de nämligen inte arbeta på det vis vi vill.

Utseendet är alltså väldigt viktigt för oss!

Vi vill ha vackra labradorer, med vänlig blick och en sund, stark konstruktion.

Det är således inte alls sant att jaktinriktade uppfödare struntar blankt i exteriören. Exteriören är helt avgörande för våra hundar – men är inte en utseendefråga. Vi försöker dock hålla en typ av hund med rejäl stomme och tydlig könsprägel. En labrador skall ge ett rejält kraftfullt intryck till utseende och typ.

En labrador skall vara en trygg, stabil varelse med vänlig attityd mot sin omgivning. Den skall vara positivt inställd till människor och andra hundar. Självklart också till barn.
Labradoren skall vara trygg och inte visa vaktbeteenden.
Självklart tycker vi, temperamentet går aldrig någonsin att kompromissa med. Rädslor, skygghet, aggressivitet är ingenting vi vill ha på labradoren. Ett avelsdjur skall alltid ha ett genomsunt temperament – det är den första faktorn som kan utesluta en hund ur avel tycker vi.

Jaktligt

Funktionen är ju hela labradoren. Den skall ha högklassiga egenskaper som stort jaktligt mod, god markeringsförmåga, excellent näsa, hög jaktlust, hög dresserbarhet, ett stilla grepp, kyla mellan öronen så att de orkar dagen lång utan att bränna onödig energi. De skall vara tysta, snabb (absolut – fart är en viktig egenskap) stilfulla men framför allt, med alla egenskaperna ihopsatta; riktigt effektiva apportörer!

De skall gå i nässlor och björnbär, inte sky kalla vatten och tjocka vassar, de ska ha en jaktlust som gör att den sista fågeln kommer hem. De ska tåla att kråkor och trutar nyps, att harar skriker, de ska envetet jaga efter dykande änder, de ska följa en löpa med minimal vittring efter en löpande tupp.

Vem sa att det var enkelt att föda upp jakthundar?

Vi gör vårt bästa med förhoppningen att det blir bra.