Sortera nyheterna
Arkiv

Gentester – ett verktyg eller en fara?

Sedan en tid tillbaka har ytterligare gentest kommit till marknaden – den här gången för att titta på huruvida våra labbar bär på anlaget för dvärgväxt eller skeletal dysplasi typ 2.
Jag kan se fördelarna med ett gentest, naturligtvis kan jag det. Rätt använt är det ett verktyg för att ÖKA avelsbasen och därmed den genetiska variationen och motverka att den effektiva avelsbasen sjunker.

Problemet är ju hur det används i praktiken. Helst ska båda föräldradjuren vara clear tycks det.

Det generella användningssättet om en part är carrier verkar vara att använda clear-hanar till carrier-tikar, dock sällan eller aldrig det motsatta förhållandet.

Det vill säga, man är betydligt mer välvilligt inställd till att avla på sin tik som gentestats bärare av något av de mätbara anlagen än att använda en carrierhane på sin clear-tik.

Har Ni hört talas om att någon använt en CNM-carrierhane på sin clear-tik?

Kanske är det bäst att här klargöra att jag inte testat någon hund ännu med något ofördelaktigt resultat – det är inte därför jag skriver detta alster.

Om gentesterna ska vara till nytta måste anlagsbärare användas i avel – annars utarmar vi populationen och minskar därmed avelsbas och effektiv avelsbas.

Tänk efter ett slag – vad har vi för tester i dag?

  • prcd-PRA
  • EIC
  • CNM
  • Skeletal dysplasi
  • narkolepsi
  • RD/dvärgväxt
  • Stargardts sjukdom

Sedan ska de röntgas på höfter och armbågar och vi ögonlyser hundarna för att undersöka om de har någon form av (till 95% harmlös) katarakt.

I skrivandes stund jagas generna för Epilepsi, Bakre polär katarakt och allergi på vår ras. Om bara något år gissar jag på åtminstone två ytterligare gentester för labrador.

Är syftet med avelsarbetet en sund jakthund eller är Absolut hälsa avelsmålet? Vi riskerar att tappa otroligt många egenskaper och ovärderliga särdrag i sökandet efter den genetiska 100 %-aren.

Hur stor andel individer uppvisar någon av ovanstående testbara sjukdomar eller syndrom?
Hur många procent i populationen har fått PRA, EIC, CNM eller dvärgväxt för att ta några exempel?

Jag har testat våra hundar för CNM och prcd-PRA. Jag antar att vi drivs till att testa för dvärg också, och sen nästa och nästa test.
Men vad riskerar vi? Vad vinner vi?

Jag är inte emot gentester om någon till äventyrs tror det. Inte heller struntar jag i sjukdomar, tvärtom informerar vi omedelbart om de fall av olika defekter våra avelshundar lämnar så att andra kan undvika att göra liknande kombinationer. Vi arbetar och håller oss efter vår Code of Ethics vi har här på Meadowlark Gundogs och som finns att titta på på vår hemsida.

Jag är definitivt emot gentesterna om det innebär att endast clear-hundar går i avel – det är ett kortsiktigt försäljningsargumenterande tänk som i längden skadar vår ras. Att skriva i sin annons att valparna är ”clear by parentage på allt” ser bra ut i annonsen och för valpköparen som läser den – men är inte något att eftersträva i husdjursavel eftersom förutsättningen för den typen av avel bygger på att alla friska carriers slås ut ur avelsprogrammen. Det minskar populationen på sikt och hundarna blir inte friskare för det. Gener muterar nämligen, nya sjukdomar dyker upp, men med en utarmad genetisk variation blir effekterna snabbt kännbara och irreversibla.

Hur ska vi hantera detta? Hur kommer uppfödare att hantera alla tester? Valpköpare ställer krav på allehanda pappersintyg men det behöver inte innebära att man förstår den långsiktiga innebörden av vad man tror vara rimliga krav för valpköpet.

Våra hundar ska para sig naturligt, föda naturligt, vara goda föräldradjur och lämna ovärderliga egenskaper efter sig. Det vänliga stabila kynnet, godmodet och intelligensen. Förmågan att ta en löpa och oförtrutet följa löpan till vilt, modet att arbeta under svåra förhållanden, det fina stadiga apportgreppet, viltsuget, den positiva inställningen till att arbeta med föraren, den positiva inställningen till att arbeta med andra hundar. De ska vara ovärderliga verktyg och kamrater i jakten.

Backa lite nu och skrolla upp. Så ska de testas för allt det där. Vad begär vi egentligen? Hur långt ska vi gå?

Hur ska vi använda det? Hur kommer vi att använda det?

http://www.laboklin.co.uk/laboklin/showGeneticTest.jsp?testID=8235D

Jag länkar till laboklin om skeletal dysplasi för er som vill läsa mer.

Vad vill jag då ha sagt? Vad är konklusionen?

Jag vet inte – jag vet verkligen inte. Jag är rädd för att vi kastar ut babyn med badvattnet i vår entusiastiska strävan mot perfekt hälsa.

Och annars är jag positivt inställd till gentestet om det blir ett verktyg för att öka den gentiska variationen. Solklart va? Som korvspad.