Svampdag – och Jock the Disaster Puppy

På morgonen gick allt som planerat. Svampkorgen fylldes snabbt av stora gula sommarkantareller och livet kändes härligt. Hem och rensa svamp och till lunch fixade jag en kantarellpaj med Västerbottensost och grönsallad till Janne när han kom hem.
Efter lunch körde jag ut en sväng till – den här gången kände jag mig på ännu soligare humör och beslöt i ett anfall av dåligt omdöme att ta med Lille Jock.
Parkerar Labmobilen (Jock fortfarande instängd eftersom vi nu säkrar buren med spännband) och släpper ut Brannie och Jock.
Det första som händer är att Jock hittade stigen ner till sjön och kastade sig i från bryggan. Plums i baljan liksom. Sen kom han inte upp. Bryggan är sned och vind och urgammal, virket är halt och ruttet. Jock hängde med framtassarna i bryggan, men begrep ju inte att släppa taget och simma in till land ( 5 m). Alltså ålade jag mig ut på brygg-vraket och tog ett resolut tag om Jocks nacke och drog upp honom.
Det ska väl lära den lille lymmeln tänkte jag och ställde ner honom på fast mark.
Efter att ha skakat av sig allt vattnet på mina jeans satte han ny fart – gissa vart? – just det, rätt ut på bryggan, gjorde ett perfekt svanhopp och försvann. Igen.Kommer upp till ytan frustande och repeterar hela scenariot. Efter att ha räddat Jock två gånger bar jag honom en bit från bryggan innan jag släppte ner honom. Det hjälpte inte alls, i stället kastade han sig i från den branta kanten till vattet, alldeles för brant för att ta sig upp själv.
Alltså fick jag ligga på mage och dra honom upp en tredje gång.
Under tiden tittade lilla Brannie förundrad på vad vi pysslade med. Typiskt killar såg hon ut att tänka..
Sedan marscherade jag tillbaka till labmobilen och stängde in Jock i buren. Tack Gode Gud för spännband. Jäkla bra uppfinning!