När allting annat känns oviktigt

Telefonen ringer på väg från andjakten, jag ser att det är från Tyskland. Tusan också att jag inte hann ringa först tänker jag, det är vår guddotter Iras tvåårsdag.
Det är mycket riktigt Nina i andra änden.Men vi pratar inte om födelsedagen alls. Deras hus har brunnit ner i dag. Alla människor och djur har klarat sig oskadda, men ingenting finns kvar, ingenting materiellt fick de med sig, allt är borta.
Så långt bort de är nu, så hjälplösa vi känner oss.
Det är bara ett hus, hör jag Ninas tappra röst i andra änden. Vi lever ju allihop.
Tack Gode Gud för det.