Träningar och kurser

Att arbeta med hundar och människor i utbildning är fantastiskt givande och roligt. Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag tycker om att lära ut det jag kan och mina tankar och idéer om grundutbildning. Allt det jag kan (med få undantag) har jag i min tur lärt mig av någon annan klok och duktig person. Jag har dissat många metoder helt enkelt för att de inte passar mig.
Jag har samlat på mig det bästa av de bästa och hittat min linje.

Ibland hör jag att kurser/träningar varit så bra för det fanns så många roliga övningar. Då känner jag mig alltid lite futtig. Jag har inte en massa roliga övningar nämligen. Jag har fyra-fem som jag håller i hela hundens liv i lite olika tappningar och svårighetsgrader.
I övrigt handlar allt om relationen mellan föraren och hunden.

Om relationen stämmer och är trygg behöver man inte oroa sig så mycket om man ”ligger efter” med träningen. En sån hund kommer snart ”i kapp” de som tränats betydligt mer och mer avancerat. Jag tror till och med att de hundarna blir bättre än sina tidigare tagna likar.

Man kan göra hur många roliga övningar som helst, om relationen inte finns där blir det skit i alla fall.
I värsta fall upplever hunden obehag eftersom grundtryggheten inte finns.

Hundar har inte samma värdegrunder som oss. Dom uppskattar inte ”roliga” övningar på kurs.
Deras situation är helt annorlunda än den människorna i gruppen upplever. Människan vill ha en trevlig dag med massor av roliga övningar och trevligt umgänge. Hunden ska fungera i en ny grupp, kanske för första gången. Den ska koncentrera sig trots alla nya dofter och intryck. Och så ska den arbeta också.

De uppskattar en trygg miljö som möjliggör inlärning för människor och djur. En miljö är trygg för en hund när den känner trygghet i sin flock tillsammans med sin förare.
Om den känner tillit och respekt för föraren uppfattar den inte situationen i gruppen som hotfull eller stressande. Inget skäl till oro här – jag är här med matte/husse!

Jag tror på att hålla saker idiotenkelt för hunden – och röra till det så lite som möjligt för hunden. Varje sak lärs in separat och ska utlösa ett beteende – inte vara ett omdelbart svar på en fix övning.

Att gå fint vid sidan ska vara ett naturligt beteende – inte en kamp eller en förväntan om belöning. Stoppa på pipan likadant, det ska utlösa ett beteende – stoppet. Signalen att jaga på plats likaså. Signalen ska utlösa ett beteende som ska innehålla uthållighet och hög intensitet. Innan förståelse och ordentlig grundträning sitter i hunden är ju vidare träning egentligen att gå för fort fram och därmed onödig. Att lära sig steg för steg ger tillit från båda håll – tillit från den som lärde sig grundligt och tillit på mottagarens kunskap från den som lärde ut.

De bästa instruktörerna kommer att lära en hur man tränar en hund, hur man bygger in utbildningen steg för steg. Inte hur man springer ut och skriker när hunden gör fel.

Har ni inte läst det här förut? Jo det har ni, för jag har skrivit om det förut flera gånger. Men varav hjärtat är fullt talar munnen! 🙂