Följsamhet / jaktfot / jaktlydnad

Hunden är ett flockdjur. Flocken håller samman, flocken färdas tillsammans och lever tillsammans. Minsta möjliga energi är förutsättningen för en stark flock.

Eco helt enkelt. Hunddjuret har beteendena inprogrammerade, att följa flockens ledargestalt är en stark överlevnadsinstinkt. Även på tamhundsraserna ser man det tydligt hos valparna. 

Att följa mamma, att hålla sig nära och i säkerhet. Om mamma Em är med i skogen går valparna runt henne, så nära de kan. De skuttar och leker, men de är i närheten av mamma. 

De avvaktar hennes beteenden och reaktioner när vi går ”off pist” i skogen bakom kenneln. De följer henne. När terrängen är knepig leker ingen, de nio koncentrerar sig sammanbitet på att följa mamma. Hon väntar ju inte, hon bara fortsätter framåt. De små måste följa, de måste haka på. Man kan inte bli kvar själv i den mörka skogen bland eventuella predatorer. Man måste följa. Man måste följa sin ledare, ens överlevnad hänger på att man överlämnar sin existens i hennes händer. Em varken stannar, belönar eller hjälper dem. 

Hon har stenkoll, det ser jag ju. Men hon lämnar ansvaret att följa till sina små. Det är hennes viktigaste gåva till dom, hennes viktiga fostran. Håll ihop. 

Vad är det med det då, undrar ni nu. Det vet väl varenda kotte att hundar är flockdjur?

Jag tror ibland att människor glömmer det. Jag menar såklart det enkla begreppet fotgående, jaktfot, följsamhet eller vad vi nu kallar det. Kärt barn har många namn. Det där förb…. fotgåendet heter det också ofta. Hunden är skitduktig, men det är runt fötterna det spricker. 

Inlärningen av det för hunddjuret mest naturliga beteendet av alla har blivit en hel vetenskap och en stor arsenal av inlärning. 

Hur många hämtar en åtta veckor gammal valp, som ensam utan sina syskon, i sin helt nya flock bara drar i väg? Ingen. Valpar gör inte så. De har fortfarande sina helt naturliga instinkter kvar, att följa sin trygghet. 

Var går det snett? Varför hamnar man i en situation där hunden inte behöver en för sin ”överlevnad” och självbelöning? Vad är det man gjort för fel? 

Självklart är att hunden förlorat kompassen som pekat ut sin ägare som suverän ledare. Hunden är inte längre passivt avvaktande sin flockledares nästa signal. Hunden har inte förstått vitsen med sin människa. 

Relationen mellan hunden och hundens människa är fundamentet som allt samspel bygger på. Ledarskapet som resurs har gått hunden helt förbi. 

Den naturliga kommunikationen på ett för hunden begripligt språk, med flockfunktionen som parlör, har gått förlorad. 

Hunden är satt i centrum på ett sätt som är helt onaturligt för en hund.

Hur får man till allt det här utan att hamna fel? Hur ska man veta vilken väg man ska ta i djungeln av alla olika inlärningstips och kurser?

Från Valp till unghund 12-13.1 är en helg där jag berättar hur jag gör, hur vi arbetar med våra labradorer för att få en optimal relation med ett ledarskap som hunden ser som sin viktigaste resurs och där följsamhet, inlevereringar och allmän attityd liksom kommer med på köpet.

Ge dig själv en väldigt vettig och rolig julklapp! 

Kursavgiften är 2800 kronor inklusive moms

Lunch och fika ingår och vi håller på från 9.30-15.30

anmäl till meadowlark@live.se

#slutakrånglatilldet#