Sortera nyheterna
Arkiv
Vårt val av foder
Sneyd's logo

Jakthund – sporthund

Jag tycker mig se ett ökat intresse från icke-jägare när det gäller klassisk labrador. Man vill ha en ”jaktlabrador” till bruks, räddning, lydnad ,agility och allmänt aktivt utomhusliv bl a.
Rasen är godmodig och lättlärd med stor jaktlust och attraherar många aktiva hundsportare.
Jag är inte odelat positiv till den utvecklingen eftersom jag är rädd för hur det påverkar våra hundar i förlängningen. Att hundarna skall avlas till att passa alla aktiva hundsportare och hamna i allaktivitetsträsket. Att vi ska göra avkall på viktiga arbetsegenskaper till förmån för att passa bättre för ”alla”.

Det är lätt att dra upp en jaktlabbe i varv och det är lätt att uppskatta egenskaper som egentligen inte är önskvärda för jakthunden labrador.
Jaktlusten hos en labbe skall vara balanserad med en stor nervstabilitet och kyla. Man ska inte bränna energi på ingenting utan lägga all energi riktat på uppgiften att finna vilt.

Vi föder upp jakthundar till jägare och jakthundsintresserade.
Hundarnas spetskompetens behöver få komma till sin rätt, deras egenskaper ska komma till nytta för det ändamål de var avsedda för.

Vårt avelsmål är jakthundar till jägare och jakthundsintresserade.
Labradoren ska vara en godmodig och social jakthund med viltfinnarförmåga som första arbetsprioritet. Den ska vara orädd och stark i eländig terräng, finna viltet med näsan och hjärnan och inte med benen.

Får då bara jägare äga jakthundar? I den bästa av världar skulle alla våra jakthundar användas till jakt – men så är det inte.
Långt i från alla klassiska labbar arbetar på jakter regelbundet.
Men visst är det väl något att sträva mot?

17 kommentarer till Jakthund – sporthund

  • Så sant,så sant.

  • Absolut eftersträvansvärt!

    Kram Camilla Ä

  • B-M, hur menar du att hundar går förlorade på grund av B-proven?
    B-proven mäter inte allting som man kan mäta under riktig jakt men de är ju inget motsatsförhållande till att vara jakthund. Alla våra hundar får sina NKL-meriter innan de gör KKL och vidare A-prov. Och de jagas med.
    Problemet antar jag att du menar är när B-prov eller WT är en sport i sig? Eller hur tänkte du?

    //Birgitta

  • Oj, oj, oj vilket angeläget ämne.
    Ansvaret ligger helt och hållet på uppfödarna, de måste helt enkelt tacka nej till hundsportare av alla de slag (inkl. b-provsintresserade ickejägare). Jag har hört påståenden som att uppfödare inte vill sälja till jägare utan föredrar de som startar på b-prov för att få reklam för sitt kennelnamn. Stämmer det är det en skam för uppfödarkåren. Jag vill inte tänka på hur många fantastiska jakthundar som gått förlorade, inte minst pga b-provsverksamheten. Argumentet att man inte har tillgång till jakter köper jag inte, just DET skulle man tänkte på innan man valde en jakthund. Jag skulle kunna skriva hur nycket som helst i ämnet, misstänker att jag får anledning att återkomma/Britt-Marie Jidhage

  • Längst upp på vår blogg står tydligt att vi inte önskar anonyma inlägg. Så därför plockas alla såna bort.
    Skriv vem du är så får det gärna stå kvar!

  • This comment has been removed by a blog administrator.

  • Spännande inlägg och säkert ett ämne som kan debatteras i det oändliga. Även jag håller med om att en hund som är avlad för jakt ska användas till det. Men samtidigt förstår jag de som ser en mängd fördelar med en jaktlabbes egenskaper som du nämner i ditt mail. Att kunna arbeta med fart och samtidigt ha med hjärna och näsa är egenskaper som uppskattas inom de flesta hundgrenarna.

    Dock förstår jag inte tidigare inlägg om att ej köra B-prov. B-provet är för mig en träning inför vad som komma skall och viktigt både för förare och hund som en avstämningspunkt om var man står i träningen.

    Mer såna här inlägg! De är inspirerande och får en att tänka till vad våra hundar faktiskt är tänkta att användas till!

    God jul!
    Sven

  • Precis så tänker jag, inte att b-proven i sig på något sätt förstör några jakthundar utan just det faktum att väldigt många skaffar jakthund med enda syfte att starta på b-prov eller WT för den delen, det anser jag vara ett gigantiskt problem./Britt-Marie

  • Tack för ett intressant blogginlägg. Många tankar väcks av ett sådant.
    Det är kanske så att labradorer av jaktlinje är lite för perfekta för sitt eget bästa?
    Jag är relativt nybliven labradorägare till en hund som inte håller för jakten (bl a problem med skott). Jag har ändå fallit pladask för retrieverjakt så nästa hund ska jag ha för både jakt och jaktprov men min nuvarande, skottberörda hund har (tyvärr?) gjort väldigt bra reklam för sig utanför jaktkretsar som lydnads- och sällskapshund. Det finns helt klart en efterfrågan i hundsverige på en ”lagom” stor, korthårig, lätt-tränad hund med stor arbetslust och stor social kompetens. I mångas ögon uppfyller nog ”jaktlabradoren” dessa kriterier på en bra arbetande hund.
    Eftersom jag tycker att labradoren är den perfekta hunden generellt och både är intresserad av jakt, lydnad och bruks förstår jag båda sidorna. Men även jag tycker att jakten alltid ska prioriteras och att det andra får vara ”bisysslor”.
    Mvh
    Åsa Lundberg

  • Inte helt okomplicerat förstås. Men det känns absolut angeläget att labradoren skall förbli en jakthund och inte födas upp som en allmän sporthund. Då går som sagt viktiga egenskaper förlorade. Men här måste det väl delvis bygga på att ni uppfödare strävar mot gemensamma mål och att det inte får ”produceras” alltför många fler valpar än jakten/jaktproven kan ”svälja”. Mvh Åsa

  • Spännande inlägg! Jag har också funderat på detta.

    Labradoren är ju en superhund som kan lära sig nästan vad som helst, och folk är ju såklart fria att använda sina labradorer till vad de vill. Men det är intressant och viktigt att fundera på vad som styr aveln och hur det påverkar rasen, tycker jag.
    Jag vet inte om det är vanligt att labradorer uttalat föds upp för andra mål än jakt (eller utställning för den delen)? Det kanske kommer bli vanligare?

    Birgitta, säljer du hundar till jägare som primärt vill använda hunden som skalldrivande på klövvilt? Det verkar vara rätt vanligt att folk använder labradoren så? Innan trodde jag att det bara var 10-åriga pensionerade ”slaskhundar” som gick som drivande hundar eller stöthundar, och det är väl EN sak, men sen har jag hört att folk frågar efter kennlar som föder upp skalldrivande labradorer, – är det vanligt eller? Hur påverkar DET rasen på sikt?

    Signe Rydsjö

    Ps. På en middag nyligen fick jag frågan om hur länge min labrador driver och hur bra han skallar… Stor förvåning uppstod när jag förklarade att han enbart apporterar. 🙂

  • Mig veterligen finns det bara 1 kennel i sverige som påstår sig föda upp labradorer som stöter med skall, och hoppas att det aldrig blir fler. Stöta klövvilt med labbarna fungerar alldeles utmärkt att kombinera med apportering om lydnaden är på plats. Drevjakt är något helt annat, en snabb och högbent hund som labben får aldrig förfölja viltet någon läbgre sträcka, vore direkt oetiskt. Förlåt om jag svarar på delar av frågan du ställt till Birgitta, kunde inte motstå/Britt-Marie

  • Signe, det är just det inlägget handlar om. Att låta specialisten utföra sin specialitet. Det är lika riskabelt att föda upp labbar för skalldrivande verksamhet på klöv som att sälja dem som brukshundar.
    Det finns redan klövviltsspecialister och brukshundar.Risken är ju som sagt att vi tappar viktiga specifika egenskaper för att de aldrig prövas.

  • En under kategori till detta tycker jag är resonemanget -På de jakter jag är med där är de här egenskaperna bra…Jag är med ex vis på skyddsjakt om det erbjuds, sträckjakt på vilda änder mm mm men aveln kan ju inte styras av att jag bor i en avkrok av landet och bara kommer på större jakter någon gång per år. Rasen togs ju fram av de allra största markägarna för stora jakter där de behövde en spjutspets. Att det i allra bästa fall faller 20 änder på ”mina jakter” kan ju inte göra att man styr om jaktegenskaperna att passa det./Maria Bring

  • Fast när labradoren, förutom att vara en lättare hund att leva med, är bättre på bruksarbetet än brukshundarna är det ju inte särskilt konstigt att efterfrågan finns!
    I två av bruksets fyra grenar blev ju labradorer svenska mästare i år. Båda har jaktmerit (visserligen ”bara” 1:a nbkl b-prov) och en av dem är ju kullbror till förra årets retrievermästare, så uppenbarligen passar ju en helt vanlig labrador uppfödd för jakt även perfekt för bruks utan att aveln ska behöva anpassas för ”bruks”-behov. Däremot kan ju de jaktliga egenskaperna snabbt gå förlorade om man inte alls testar avelsdjuren på jakt utan bara testar hur de fungerar inom bruks.
    Hälsningar
    Åsa L, igen

  • Rättelse: Tjabo, vinnare av SM i spår har 2:a nbkl jaktprov enl hemsidan. /Åsa

  • Jeg synes vi skal snu litt på det og spørre oss hvorfor har folk begynt å kjøpe en jaktavlet retriever til annen hundesport enn ren retrieverjakt? Fordi en hund med god psyke og arbeidskapasitet også vil egne seg godt til mange typer trening fordi de er lettrente, lette å sosialisere, er hyggelige å ha i hus med familien, har en stor og utrettelig arbbeidskapasitet og en stor evne til å konsentrere seg. Slike hunder har det stort sett fantastisk, de blir sosialisert og blir trent mye og blir godt mosjonert. Problemet er vel når hunder som gjør det godt i andre sportsgrener går i avelen med en mange titler, men uten å overhode å ha en av og på knapp. Jeg vet om en rekke riktige pipedyr som går i avelen på den måten. Hvis en skulle utelukke å selge jaktavldede retrievere til andre enn jegere, skulle man ofte ikke selge dem ut av Sverige, Danmark eller Storbritania. En annen ting er at mange begynner sin jegerkariere netopp i en retrieverklubb, blir med på treninger, starter på prøver og ender opp på A-prøver og som jegere.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

7 326Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress