Sortera nyheterna
Arkiv

Mycket hund

Mycket hund.

Jag hör ofta uttrycket mycket hund. På FB togs det upp som en berättigad fråga, vad lägger man i uttrycket egentligen? Hur är en hund som är ”för mycket hund”? Eller bara ”mycket hund”?

Jag vill att mina hundar ska vara 100 % hund.

Jag ser ju mycket hundar hemma och här i Storbritannien och jag funderar över det svenska resonemanget. Jag ser inte många hundar här som är för mycket.

Jag har tänkt att egenskapsbedömningen  på hundarna skapar en identitet på en hund mer än på föraren. Ens egen roll/ansvar när det gäller hundens utveckling försvinner eftersom man fick en hund som ”är” sån eller sån. Det medfödda kategoriseras, under en  tid i SSRK med egenskapspoäng som skulle avgöra skalan av medfödda egenskaper 😳😤

En utmärkande sak för retriever är förarvekheten som gör den känslig för påverkan. Påverkan eller avsaknad av den i alla riktningar.

Överdriven påverkan från föraren skapar olika beteenden hos hundar och avsaknaden likaså. Föraren har en magnifik påverkan på sin retriever. I min värld är den helt avgörande. Den gör att egenskapsbedömningen  blir en märklig historia. Samarbetsvilja, dirigerbarhet, söklust, markeringsförmåga och stadga. Förarpåverkan påverkar hur de här olika sakerna kommer att presenteras.

Ouppfostrade hundar utan grundläggande normalt socialt beteende kallas ofta ”mycket hund”. Den kan inte vara stilla, kan inte sitta still, kanske gnäller den, kommer inte på inkallning, lyssnar inte och hoppar och drar i kopplet. Men det där beteendet är inte medfött, det står inte för hur hunden ”är” och ska inte sammanfattas med för mycket hund. Möjligen med för ”lite förare”. 

En hund som jagas in självständigt under ägarens bössa, utan styrning och visselsignaler, som själv får lära sig att finna vilt kommer att bli en utmärkt viltfinnare. Kanske inte stadig, kanske är fotgåendet sådär men hunden självlär sig att förstå sin näsa och sina intryck, hur man bär sig åt för att lura och trötta ut den dykande anden, gripa gåsen på bästa sätt och hitta morkullan som trycker med buken nere i marken.

Den lär sig sin jaktform och blir expert. Den här hunden är ett team med sin jägare, de jagar duvor och gäss, spårar skadeskjutet klövvilt och sitter på kvällssträck tillsammans. Piper sällan och går inga kurser. Den vet inte vad närssökssignal är och finner märkligt nog vilt ändå. Den brukar aldrig benämnas ”mycket hund”. Relationen till ägaren bygger på hundens vetskap om ägaren som dess största resurs. Den samspelar med ägaren som ett självklart team och får sin självbelöning genom ägaren och hans bössa. Stor trygghet råder.

Hundar som jagas in på stora drivna jakter blir på sitt vis. Utan dressyr blir de storsprungna och hämtar ganska slumpmässigt det de finner. De lär sig att hämta allt som faller även nära hunden.

De skickas ofta under skytte och byter inte sällan riktning när nåt faller över deras huvuden. Viltet blir uppsamlat men troligen uteblir en del vilt som borde prioriterats.

En sån här hund kan nog också kallas ”mycket” av många. Självfallet finns välutbildade godsspecialister också, jag bara spetsar till det lite.

Andra går kurs hela tiden och blir kursexperter. De tränas för prov i olika former och inriktningar och av olika svårighetsgrader. Här finns många hundar som är ”för mycket”, men också hundar som tråkats ihjäl av mycket träning. De är då ”för lite” och lite av en besvikelse. De jagar inte, frågar mycket. De blir robotar. Deras kollegor som är ”för mycket” springer för mycket och stort och är svåra att få att leta i ett anvisat område.

Att träna för ”allt” skapar också bekymmer. Att kombinera alla provformerna är 

inte så lyckat eftersom b-provssöket är stort och lär hundar att springa in fågel och oftast inte kräver näsan i backen och noggrannhet. I den farten får man nog också skrubbsår på näsan om man har den i backen 😉. 

De här hundarna är inte viltfinnare i min bemärkelse. De springer mycket och finner många föremål, samtliga lika döda och placerade på samma ställe i samma område många gånger. Det är inte svårt för en hund med den enorma luktsinneskapacitet den besitter att finna vilt på ett b-provssök. 

Att kontrollera allt skapar oförmåga och avsaknad av initiativ. Varje gång man blåser på hunden tar man en bit självständighet ur den. Om man älskar sin visselpipa skapar man en robot, tråkig att se på och tveksam och trevande till att ta beslut som krävs av en jakthund när viltet gått undan. Såna ser vi många.

Är de såna eller är de tokigt påverkade av sin förare? 

Hundar som det går en säkring på (mitt eget uttryck) och planlöst rusar, inte förmår lyssna eller samverka är inte ”för mycket”. De är sannolikt för lite om det är nåt som är fel. En hund som inte kan ta press av många signaler, som inte håller ihop många intryck, många skott, mycket fågel eller mycket andra störningar är snarare för klent utrustad. Och för otydligt vägledd. 

Vad är då mycket hund i min tolkning?  Jag använder inte uttrycket alls.

Jag vet att hundar är olika i intensitet och att de måste tränas olika.

Alla hundar måste dock korrigeras på exakt samma vis eftersom korrigering inte ska  utföras i en intensitetsskala byggt på lite eller mycket hund. 

Korrigering är ju att rätta till fel. Felet blir inte mindre fel för att hunden är en mjuk hund. Heller inte större på en starkare hund.

Mina hundar är väldigt olika. Men de tränas likadant utbildningsmässigt. De förs lite olika beroende på personlighet. 

Jag har ingen hund som är för mycket. Däremot är de olika som sagt. 

Hundar som uppfostrats rätt, fått rätt vägledning under sitt första år och som är trygga med sin förare löper en minimal risk att bli för mycket.

Vill du veta mer om hur jag gör så anmäler Du på Från valp till unghund, en teorikurs i januari!

Kick-off inför 2019 – ge dig själv en perfekt julklapp!

Nyårsspark – vi kör en helg 12-13.1 Från valp till unghund.

Plats Björkåsen pris 2800 kr ink moms. Lunch och fika ingår.

Detta är kursen du inte skall missa om du vill göra rätt från början. Din apportörs första år är avgörande för hur du kommer att lyckas med din jaktkamrat.

Det är en späckad teorikurs med enskilda stunder av praktisk övning med någon valp/unghund.

Kursen har emottagits fantastiskt och utmärkta referenser finnes! Här delar jag den filosofi som ligger till grund för all träning jag gör med våra hundar på gården.

Det är det perfekta upplägget för dig som väntar valp, har valp eller bara vill lära bättre till nästa gång!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.