Söndagsnöjet

Vaknar i morse och upptäcker att Skipper är sjuk.
Riktigt sjuk. Hon är hängig, vill inte veta av sina valpar och ser plågad ut.
Jag känner på hennes mjölkstinna tuttar, men inga misstänkta förhårdnander känns.
Jag minns plötsligt att hon stal mat i går i fodertunnan när jag hade en träning mitt på dagen. Men hon såg inte så där bred ut som hon gjort när hon tjuvätit förut, så jag oroade mig inte så mycket, men middagen fick hon ju hoppa över.
Hon drack väldiga mängder…
Jag tempar henne – 39,2 och nu ligger hon på sida i sängen och darrar i hela kroppen. När hon går vinglar hon, och slemhinnorna i munnen ser oroväckande bleka ut.
Jag väntar inte – jag skyndar till bilen och sticker till djursjukhuset i Växjö.
Valpköparna som skulle komma i dag fick Katarina , ständigt pålitliga vännen Katarina, ta hand om.
In till veterinären med en gnagande oro – har hon en tyst pyometra? Måste vi ta bort livmodern?
Veterinären kommer och palperar buken – den är så spänd att det inte går att känna livmodern. Skipper är nu slö och helt stilla förutom frossbrytningarna.
Veterinären bestämmer sig för att röntga. Jag är så orolig att tårarna är nära hela tiden.
Efter röntgen kommer veterinären in.
Skippers buk är fullproppad med mat. Hon har nästan ätit sig till döds, matmängderna trycker på stora blodkärl och har givit henne dåligt blodtryck ( vinglandet och de bleka slemhinnorna ) Vi måte få bort maten nu.
Skipper får apo-morfin 0,4 mg och efter tio minuter kräks hon sanslösa mängder obearbetad mat.
Veterinären lägger in Skipper och sätter henne på dropp och laxering.Jag får åka hem utan Skipper några timmar.
Hämtade henne nyss från Djursjukhuset. Trött och påverkad av sitt självförvållade tillstånd – men vid liv.

Du skrämde mig ordentligt Skipper!