Starter i kommande!

Janne har tre starter med Gant i det närmaste och en med Vic. Jag har tre starter med Dave och förhoppningsvis en open start med Blue (är första reserv). Den eventuella starten med Blue är ett endagars prov nere i södra delen av landet nånstans, klubben är Kent, Surrey and Sussex Labrador Retriever Club. Dave gör ju sina sista prov den här säsongen och hans jobb är mer att hålla mig med open-starter. Det går snabbt att tappa skärpa i sin handling om man står över en säsong eller två.

Vi får vänta och se vad som händer helt enkelt. Vi har så här långt haft väldig tur med lottningarna, har i dag tackat nej till prov på grund av att vi kommit med på annan plats.

Hemma börjar field trialsäsongen också. Jag hoppas att många anmäler och startar, det är en härlig provform, härligt spännande, orättvis, och snabbt kan det vara över. Men det är beroendeframkallande i allra högsta grad.

Det är väl därför vi spenderar all tid här som vi bara kan. Självklart vill man träna och bli så bra som möjligt när man har materialet till det. I går pratade jag med några duktiga handlers här, och slås av hur de ser på träningen jämfört med hur vi ofta ser på träningen hemma i Sverige.

På FB i går fanns en tråd där det diskuterades olika provformer. Jag tycker det är jättebra att det finns något för alla att välja på. B-prov, WT (där ju dummy-trials/mocktrials ingår) och rena field trials. Diskussionen handlade ursprungligen om egenskapsbedömning på B-prov, något som jag skrev om här redan 2014 inför en regelrevidering (läs Varav hjärtat är fullt här på hemsidan). Men det är svårt att hålla sig till det som egentligen var kärnfrågan, dvs om det är möjligt att bedöma medfödda egenskaper på vuxna hundar av raser där förarvekheten är utpräglad. Det betyder kortfattat att den hundtypen är väldigt påverkbar av träning och fostran och hur den går till.

Jag tror ju tex inte att pip och ljud är ärftliga  utan en direkt effekt av träningen och miljön. Intensiteten i hunden är arvbar såklart, vi vill ju ha hundar med stark motor för att klara alla vedermödor, hinder, vatten och terränger i alla sorters väder . Dirigerbarhet är ett annat exempel, samarbetet mellan människa och hund bygger på en unik relation ekipaget emellan och naturligtvis skicklighet och erfarenhet hos dressören.

Alltså handlar inte diskussionen om B-provens vara eller inte vara utan om egenskapsvärderingen i dem. Jag gillar valfrihet och tycker det är superbra att det finns mycket att välja på och att man har friheten att ägna sig åt det man vill eller varför inte alltihop!

I går blåste det och jag tränade hundar i motvind. I dag var det mindre vind och jag passade då på att fila på Reggie och Blue’s vänster och höger. Run eller hunt. Inte samtidigt. Blue har alldeles för lätt att tappa näsan i backen när han bara ska springa till höger eller vänster.

Lille A-barnet Reggie tycker inte att det är svårt alls. Vi filar på.