109 delningar
Jag satte mig ner och skrev fritt ur hjärtat vad jag till min stora sorg upplever allt oftare. Här kommer texten som delades 103 gånger.
Skönt att jag inte är ensam.
Funderar. Under de 40 år jag varit aktiv med retrievers har jag såklart sett många hundar, ägare, träningsmetoder, trender och resultaten av dem.
Kursverksamheter blomstrar, instruktörerna är många. Konkurrens är bra och mångfald är bra tills det inte längre är det.
Bara sista månaden har jag kontaktats av flera ägare till unga hundar, under året, som helt ”tappat kontrollen” över sina mycket unga hundar. De kan inte kontrolleras i koppel, inte heller lösa eftersom de inte kommer på inkallning. De hoppar och skäller mot de frustrerade ägarna, de biter och sliter i koppel och i ägarnas kläder.
De har gått flera kurser på hemorten.
De har arbetat med ”kontakt”, allt byggt på gott godis (vad det betyder för en labrador kan man fundera på. Mina älskar skit.)
De har i varierade ordalag instruerats att bara arbeta ”positivt”, att mata hundarna (och sig själva) förbi alla annalkande situationer som kan leda till ”konflikter” för ekipaget. Riktig quick-fix alltså, jämför med talesättet att pinka i byxorna. Varmt och skönt till att börja med men sen…
Det har gått utmärkt fram till fem sex månader. Sedan har det gått riktigt dåligt. Rådet har då varit ännu godare godis, köttbullar eller korv. Inga förbudskommandon, bara positiva metoder.
Jag funderar på vad som är positiva metoder.
Jag tycker att jag tillämpar det.
Positivt för hunden alltså, för det är väl det vi pratar om? Inte positivt som i enkelt och besvärsfritt för instruktör och ägare.
Mina valpar får lära sig ett ”lägg-av” kommando tidigt. Jag använder mycket röst för såväl avbryt som bekräftelse. Tydligt är enkelt att förstå för en hund.
Enkelt att förstå för en hund måste vara positivt. Mina hundar vet alla skillnad på rätt och fel utförande. Inga känslor, bara fel och rätt utförande. Fel utförande – avbrytande och repetition tills det blir rätt. Rätt utförande- massor av beröm.
Det är en positiv metod eftersom ett gott tydligt ledarskap förhindrar kaos, kris, skrik och gap som effekt av uteslutet ledarskap och en hund som hittat intressanta dofter som överbygger lusten på gott godis. Och att man inser att man har skapat ett stort bekymmer eftersom man inte har något att komma med när unghunden börjar utforska världen. Det är alltid en ägare bakom den stackars ”olydiga” och ”jobbiga” hunden.
Godis är ett hinder för relationsbyggande. Enkelt sätt att få hundens uppmärksamhet för stunden, ja. Ett sätt att kommunicera på riktigt med sitt djur? Nej det tycker jag inte.
Det är också förtvivlat nedvärderande för dig som ägare , att aktivt lära in att en bit gott godis har ett högre värde än du själv i ögonen på din hund.
Som att täcka över ett infekterat fult sår med ett hudfärgat plåster och tro att problemet är borta.
Jag vill få tillbaka sunt förnuft i träningen av hund. För hundens skull.
Mer jobb för ägaren ja absolut. Men när relationen och kommunikationen med hunden finns där och utmynnar i riktigt samarbete och man har en hund som ger allt, tål kraven, levererar i glädjen över att göra det just för dig, ja då är det värt varenda timme man lagt ner för att förtjäna sitt ledarskap i ögonen på en hund.
Lägger till en grej till; när ni går på kurs här är detta en kärnfråga. Relation mellan människa och hund. Realistiska krav i förhållande till det. Har du lagt tiden på att träna din hund som motsvarar kraven du ställer på den?
Varför skulle hunden göra det gör dig? Har du förtjänat det?
Vill hunden arbeta med dig är det enkelt. Det är det som är ledarskap – hunden vet vad den ska ha dig till .
Utan den förutsättningen blir nämligen det mesta en strid, och hunden är den som får betala priset.
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.