Högtryck på kurser under våren. Härligt – men…..

I Sverige är retrieverkurser en stor och populär verksamhet, en hobby i sig.
Utbudet är stort, och nu finns det finns flera professionals. Vi bjuder också hit britter och irländare för att förkovra oss. Det är helt enkelt väldigt populärt med öppna träningar och weekendkurser.
Jag tillhör ju dom som tjänar mitt levebröd på min verksamhet så jag klagar inte.
Men…

Så mycket kurser som många går på så borde många vara experter vid det här laget, rena professorerna på området. Vi borde ha mängder av topphandlers i Sverige med den raketartade ökningen av kursutbud som skett de sista tio åren. Men jag tycker egentligen inte att jag ser en sån markant skillnad. Hundarna går fortfarande ”sådär” fot, har slarviga avlämningar, och springer inte spikrakt. De stannar inte omedelbarare på signal eller tar tecken särskilt mycket bättre.

Jag tror att kursandet i sig är en hobby, en lyxweekend med härliga vänner och härlig hundträning. Och inget fel i det, jag trivs också med härliga hundvänner omkring mig.
Kursen ska inspirera och lyfta, och vara trevlig. En del innehåller matlagning och vinprovning, andra bumperboys. Så långt allt väl. Bra med varierande utbud!

Men jag ser en liten baksida med det hela. Risken kan vara att man sluta träna själv på sin kammare. Den där träningen som gör att man faktiskt lär känna sin individ och bygger sin relation med hunden i lugn och ro. Den unga hunden behöver förstå vad dom ska ha er till. Dom behöver få en chans att lära känna er, och ni dom.

I lugn och ro måste ni lära er att kommunicera med varandra. Inte som första reaktion snurra runt mot en instruktör, slå ut med händerna och spärra upp ögonen ” vad ska jag göra nu”?
Jag förstår så väl att man känner osäkerhet och vill ha hjälp som nybörjare. Och tro mig, jag vill ha kunder. Men jag vill att ni ser mig som en resurs som kan ge er konkreta grejer att träna in.

En klar utbildningsplan med konkreta mål. Som att rida in en häst.
Man anmäler inte en häst man just fått att acceptera människa på ryggen till en hopp-clinic för Rolf-Göran Bengtsson. Det vore ju helt bortkastat och förmodligen till och med fördärvligt för unghästen.

Jag vill slå ett slag för tålamod och ensam tid med din hund. Din hund behöver det så väl. Den blir inte bättre av kursmiljö och det vi tycker är så trevligt är det troligt att hundarna inte alls uppskattar på samma vis.
Det är inte raketforskning att träna en hund, det är faktiskt väldigt enkelt.
Men för att kunna göra det enkelt måste du känna din hund, och hunden måste känna dig.
Spendera tid med din hund ute. Bygg förtroende och tillit.
Ha en plan och håll dig till den. Byt inte strategi stup i kvarten, det förvirrar hundarna otroligt.

Gå kurs för inspiration och utveckling. Ta hjälp av ett proffs för återkommande avstämning.
Men kurserna och instruktören kan inte träna din hund – det måste du göra själv!