Jakthundarnas Prov

Jaktprov – Jakthundarnas prov

Jag får ofta frågan om vad hunden egentligen skall kunna för att klara ett KKL. Kvalificeringsklassen till Vinnarklass, Elitklass på A-prov, är precis vad namnet anger. Det avser att kvalificera hunden till den högsta klassen vi har på jaktprov.

Det blir en viss förvirring när 1 NKL kvalificerar hunden till KKL, ibland kan det göra att man tror att det är den nivån man eftersträvar även på KKL. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Det är bland annat därför jag inte tycker att vi skall ha en koppling mellan B-prov och A-prov över huvud taget, det skapar bara förvirring om vad som gäller.
A-proven är de riktiga jaktproven, de som går under jakt. Jakthundarnas prov.
Det är för mig självklart att hunden har jaktliga erfarenheter när den kommer till KKL, att den faktiskt varit med och apporterat under jakt och inte bara en gång. Allting annat känns oseriöst, man skall inte pröva om hunden tar nyskjutet vilt på KKL. Det är inte ytterligare en ny spännande och trevlig provform/aktivitet för de aktiva hundsportande retrieverägarna, det är ett prov för jakthundarna. Det är de proven som finns för jakthundarna.

Jag är fullt medveten om att alla inte har tillgång till jakter och därför har svårt att få jaktlig erfarenhet för sig själv och hunden. Jag vänder då på det och undrar varför man i så fall vill starta på KKL. Alla kanske inte skall starta på de proven. Att sätta det på pränt så här kanske provocerar. Det är inte meningen att göra det. Det är av svensk tradition så att alla ska med och alla ska ha rätt, alla ska vara med och bestämma och alla ska vara välkomna till allting i alla lägen. Jag tycker inte att hundprov under jakt är lämpligt som en sådan alla-ska-med aktivitet. Jag vill betona att jag inte pratar om raser eller typer, utan om just jaktlig förmåga hos individerna som skall prövas.

Om man känner att det är viktigt att få sin hund prövad på jaktprov under jakt kan det vara en god idé att anmäla på jaktkurs i skarpt läge. Då får man en ganska god bild av var man står med sin hund och hur hunden beter sig och reagerar med alla de retningar som naturligt finns under jaktdagen. Problemet med våra B-prov är ju att vi inte är ens i närheten av retningar att tala om. Vi använder inte ens ordentlig ammunition utan behagliga ”puff”-skott – och det är endast ett skott för varje kastad fågel. I NKL får hunden max sex skott med passiviteten efter fullgjort arbete inräknat. På en jakt kan det smälla det dubbla innan det ens trillar en fågel. Under ett drev skjuts ofta flera hundra skott. Flera hundra skott..

För en hund som aldrig varit på jakt eller bara varit med när man skjutit ett par duvor eller änder är det här naturligtvis en väldigt stor upplevelse. Att klara av att sortera och behålla lugnet, att orka hålla ihop under den tid KKL bedöms är inte ens realistiskt att tro utan jaktlig erfarenhet.

Hunden måste kunna vara en effektiv apportör för att fixa ett Godkänt på KKL. Den skall vara tyst, fast och den skall vara styrbar. Den skall kunna jaga där den blivit anvisad och den skall visa god jaktlig förståelse. Den skall markera bra och den ska ta skammat vilt utan tvekan. Den skall bedömas på samma vis och enligt samma kriterier som i Vinnarklass, men inte på samma avstånd och svårighetsgrad.
KKL är inte som ett praktiskt prov där provhunden skall vara med under en hel dags jakt. På KKL skall hunden apportera ett antal vilt, som självfallet inte skall överstiga vad vi normalt låter hundarna apportera i vinnarklass för att få ett CERT. Fler än tio är ytterst ovanligt i Sverige. Mellan sju och tio apporter skulle jag säga är det normala.

Jag hade hoppats att få bort kopplingen mellan A-prov och B-prov i regelrevideringen, men som det ser ut nu består regelrevideringen inte av några stora förändringar. En förändring är att man föreslår kvalitetspriser i KKL, likt Åpen A i Danmark. Det är jag positiv till. Men man har inte tagit till sig att öka antalet hundar till prövning som ett åpen A vilket dessvärre lämnar öppet för bedömning av endast en hund som arbetar i omedelbar närhet av minst två hundar till. Vi hade tjänat på att ha fler hundar till prövning eftersom man tydligt ser helt andra brister komma fram när de står på linje under drevjakt. Det skulle förbereda hundarna och inte minst förarna bättre på vad som väntar i vinnarklassen.
I Vinnarklass kan en domare ensam handha en grupp om sex hundar (ett tolvhundarsprov döms ibland av endast två domare som då delar upp hundarna i två grupper) men är inte kompetent nog att göra det på KKL. En underlig tankevurpa tycker jag.

Och när jag ändå tänker på svart och vitt – är det inte dags att ta bort kvalitetspriserna i EKL på A-prov och bara placera hundarna? Som systemet ser ut nu kan hundar som inte ens är med dagen ut få pris medan hundar som fullföljt hela dagen men stupar i finalen få 0 pris. Förvirrat? Ja det är så det blir när A och B-prov ska röras ihop till en enda röra om än inte röd-grön så kanske mer en gubbröra :-). 
A-provsverksamheten har ju av någon underlig anledning sagts skall drivas utan att klubben ska köpa jakter. Man ska inte betala för att hålla A-prov har man sagt.
Anledningen vet jag inte, men effekten av det ser jag. Om vår jakthundsverksamhet/jakthundarnas prov ska ”smälta in” under en vanlig dags jakt kommer provet och därmed bedömningen att påverkas av detta. Det danska och brittiska systemet där man köper jakt för hundprov och finansierar genom att sälja skytteplatser är en betydligt bättre idé som dessutom promotar våra jakthundar på ett bra och tydligt sätt. När man får hålla prov på nåder och med tydlig order att hundprovet inte får störa jakten tycker jag att man är inne på en dålig väg. Jakthundarnas prov är viktiga – vi ska försöka få fram de bästa hundarna för framtida avel och därmed i sig ett försvar av småviltsjakten. Den förutsätter nämligen duktiga jakthundar.

Vi skall apropå det ha medlemsmöte om regelrevideringen den 2.11 på Björkåsen. Jag hoppas att många smålänningar/västramedlemmar och Södramedlemmar vill komma på det så att det blir många bra reflektioner och diskussioner runt alla våra provformer.