Sortera nyheterna
Arkiv
Vårt val av foder
Sneyd's logo

Tywi regerar valplådan!

Tywi har börjat fostra sina valpar. På grund av det kalla vädret har skaran flyttat in i köket, -20 grader är för kallt, draget från luckorna i kenneln gör att de nu allihop bor inne.
Tywi fostrar bestämt. Hon morrar ordentligt och säger till dom precis hur hon vill ha det.
Hon låter dom inte fundera ut själva vilka beteenden som är önskade ( ingen operant inlärning här inte), hon visar direkt vad hon vill, och vad hon INTE vill.
Den lilla flocken lär sig genom att ”bränna sig” helt enkelt. När hon rumpat upp en valp tröstar hon inte, berömmer inte, delar inte ut godis. Hon skiter fullkomligt i valpen utan lägger sig igen ner på sidan och somnar om. Valpen gör detsamma eftersom det verkar vara en dålig idé att fortsätta hugga mamma i ansiktet när hon sover.

Snart åker valparna här ifrån, och jag hoppas att de nya ägarna kommer ihåg mamma Tywi och hennes fostran.

Så här lär sig hundar – så här beter de sig mot varandra. Jag har aldrig sett hundar belöna varandra överhuvudtaget. Däremot vet alla vad som gäller i respektive flock, och det är nödvändigt för flockens funktion och harmoni. Våra hundar slåss aldrig, just därför att flockens sammansättning är i harmoni. Ingen utmanar sin trygga ställning helt enkelt!
Jag vet att nya ”studier” visar att rangordning och flockledare inte existerar i hund och varg flockar. I så fall är min flock ett undantag.
De vet exakt var de har varandra och kliver aldrig över respektive gräns uppåt eller nedåt.

Och innan någon undrar om jag är emot belöning – trams! Såklart är jag inte det.

Men det är en jävla skillnad på fostran och inlärning. Det vardagliga hyfset ska hunden lära sig på ett självklart socialt veta-hut-vis. Vissa saker GÖR man bara inte. Våra barn får väl inte belöning för att de INTE snattar i affärer, slår ner pensionärer eller mobbar kamrater?? Det tar vi förhoppningsvis för givet att grundfostran gjort till en självklarhet!

13 kommentarer till Tywi regerar valplådan!

  • Fast jag håller inte med i att en tik inte ger belöningar osv. När valparna gör rätt så kan en mild blick visas, det kan komma en slick från modern, det kan komma en svansviftningar mm. Så det ena utesluter ju inte det andra. Gör man rätt och beter sig korrekt får man positiv uppmärksamhet även inom hundflockar många gånger. Men Tywi kanske skiter i de helt vid sidan av den mer tydliga fostringen? Hon slickar de inte och leker inte med de osv? Själv gör jag inte som hundarna när jag fostrar eller tränar mina valpar. Jag har många positiva förstärkningar i allt jag gör med mina hundar och jag har alltid godis i en ficka osv och,.. det fungerar ju fint det med 😉

  • Nä just nu leker hon inte – jag tror precis som du att det visst finns en form av ”beröm”, de är ju inte på något vis rädda för morsan. De bara vet hut när hon säger till dem. Castro leker med dem – hon är ungtiken som lattjar mer, även om hon också fostrar när det blir för mycket…

  • Jo, och det är klart. Det gör ju mina hundar med,.. dvs ”vet hut” när jag väl säger till de iof;) Är även lite fascinerad av de olika rollerna som kan finnas i en hundflock. Lekfabrorn, fostrarmoster osv. Kul att se som sagt. Jag håller med att det kan finnas en skillnad i träning och fostran av hundar men ändå tycker jag att jag som människa kan använda många andra saker även i fostran som inte hundar gör. Belöningar till exempel.

  • Och belöningar jobbar vi förhoppningsvis alla med! All inlärning ska ske med positiv förstärkning! Men det var det här jag var rädd för – nu tror ni att jag aldrig belönar hundar.:-) Vad jag ville var att belysa hundars sätt att fostra sina små! Jag tror generellt att vi har svårt att skilja på fostran och inlärning.
    Och visst belönar jag vid fostran – dock inte med godis eller andra externa medel – det är mer det där med ”du och jag”… 🙂

  • Förstår det och jag tycker att det är bra att det kan diskuteras även om det inte är så lätt i skrift alltid. Själv är jag inte så säker på att man måste skilja så mycket på fostran och inlärning med alla hundar. När det gäller mina labbar måste jag säga att jag gör allt efter enbart operanta metoder och där skiljer jag inte särskilt på fostran eller inlärning… med tyskarna är det också så att mycket sker operant men där måste man vara snabb och bryta ibland om det blir ”akut läge” så att säga;) Den enda saken jag inte gör operant är väl inlärning av ”nej” inför framtida akutstopp där jag blir mer handgriplig. Men det görs ju inte mer än vid några enstaka tillfällen heller. Allt annat lockar jag fram hos hundarna med hjälp av godis även i varddagslydnaden alltså. Har flera belöningar. Allt från du och jag till godis eller boll mm.

  • Häftigt även att se i hästflocken hur de fostrar. Stella äldst och ledare dricker vatten först och de andra två väntar bakom på sin tur. Kurre yngst väntar snällt till sist helt naturligt. Ibland ser det verkligen ut som Hälge ”belönar” Kurre med lek. Nu är ju inte detta mor-barn relation men intressant hur som helst att se dessa flockdjur och deras beteende mot varandra. Tog väl 2-3 veckor efter det att vi släppt dom tillsammans och nu vet alla sin plats i flocken och är harmoniska. Sen tror jag samma gäller då det kommer till hundar. Svart eller vitt…tror aldrig att djur ska behöva gissa sig till vad som gäller. En häst på 600 kg vill man ju inte gärna ska släpa iväg med en bara för att de tror att det är OK. Ett braa eller duktig vid rätt beteende tycker jag både hästar och hundar svarar bra på.

  • Sträng men orättvis.

  • Var menar du med nya studier Birgitta? Är det något som jag missat?

  • Ja, jag vet inte…det är inte jag som sagt det. Jag tror att Anders Hallgren skrivit om det i någon krönika i Hundsport.Och andra har hakat på.
    Men jag har inte hittat nåt när jag googlat.

  • Birgitta du er alltid så flink til å forklare hundedresur som om det var våre barn. Belønning eller ikke, mange har nok glemt den biten med ”fostran” Man belønner under innlæring, og visse selvfølgeligheter slutter man etter hvert å belønne. 🙂 Jeg forsto faktisk hva du mente 😉

  • Ang ”nya studier”. Förr trodde man ju att vargflocken bestod av en i rang högt stående alfahane och alfahona i tankesättet att de kämpat sig till den platsen i flocken, kanske mer eller mindre våldsamt. I verkligheten är ju alfahanen och alfahonan föräldrarna i flocken. (Och det skulle ju vara sjutton om något barn eller tonåring bestämde över föräldrarna…om man tänker på ”människovis”.)
    Sunt förnuft ang en bra relation och uppfostran, ”sagt ord gäller” (genom ”förälderns självklara” auktoritet) – är i alla fall hur jag tänker ang mitt förhållningssätt till hundarna. Liksom i mitt förhållande till människobarnen så använder jag inte våld, däremot utgår jag ifrån att mitt ord gäller, och ser till att få igenom det.
    Belönat beteende (oavsett vilken belöning man använder sig av – t ex ”du o jag”, en godisbit eller en gemensam lek) gör att beteendet blir förstärkt – om det uppfattas positivt av hunden – oavsett om det gäller ”inte hoppa på människor” eller avlämna en apport. En god vana blir då ett befäst beteende.

  • Du kan hitta massa information att läsa på nätet ang missuppfattningen om rangordning
    🙂
    Sök på tex artiklar skrivna av Per Jensen eller David Mech.

  • Ytterligare en tanke ang flockhierarki. Jag har visserligen bara tre hundar, men i min värld är det jag och övriga mänskliga familjemedlemmar som är ”föräldrarna” gentemot hundarna. Jag märker ingen rangordning hundarna emellan, och jag vill inte ha någon sådan heller. Har ändå försökt utläsa vem som står ”högst” dem emellan men har inte lyckats med det. I vissa sammanhang tar ena hunden ”ansvar” eller bufflar sig fram och i ett annat sammanhang är t ex de äldre väldigt överseende med spolingens framfart. Har ingen uppfattning av att de för den skull anser henne stå ”högre”. Vaktande av t ex matresurser är också ytterst olika. Ibland gäller ”den som har benet äger det” och ibland kan spolingen tillåtas att äta upp i matskålen från den äldre som backar undan.
    Jag är helt emot att förmänskliga hundar, men ändå är min tanke att om hundarna vore människobarn så skulle jag inte vilja ha någon hierarki barnen emellan.
    Tanken är alltså att jag är föräldern/ledaren (detta omtvistade ord som har olika betydelse för olika människor) och hundarna är de ”icke-vuxna” flockmedlemmarna.

    För ett tiotal år sedan var jag på Kolmården och klappade vargarna. En jämnårig brödraflock på fyra st. Alltså en onaturlig flock. Där kunde man tydligt urskilja nr 1, 2, 3 och 4.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

7 328Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress