Drumgoose Rancher

Mirjam och jag köpte ju valpar efter den helt enastående duktiga tik vi såg hösten 2012 när jag dömde ett open trial på Nordirland. Tiken var blott två år gammal och hette The Newcam Boss, ägare och förare duktige Billy Lundy från Newry på Nordirland. Billy parade Roxie som hon kallas med FTCH Astraglen Fergie, en hund jag naturligtvis stött på, sett i arbete och vid sidan om och tycker mycket om. Han ägs av Roy Rankin, en trevlig irländare av modellen som hellre låter resultaten tala än att själv tala om dom.

Billy och några syskon införskaffades och hämtades av mig och Mirjam i våras. Vi tog varsin gul hane och en svart tik att äga gemensamt. Lilla Spice  bor hos familjen Rosvall och är en pigg och kul liten tik.

Jag döpte min valp till Billy – det passade bra att tacka Billy Lundy för valpen på det viset! Mirjams kallas för Roy! 🙂

Billy är åtta månader nu. Han är en härlig valp, precis så härlig som jag hoppades på. Alla de saker vi gör, är bara helt i topp. Han är mentalt en stabil orädd liten grabb. Nu var valparna mycket väl socialiserade och hanterade – det märktes tydligt att de varit ute med Billy på tomten och att de varit mycket och regelbunder hanterade. Det kan ju tyvärr skilja en hel del på uppfödare – hur mycket dom pysslat med och hanterat småttingarna.

Nu kan han leta på sin signal, han letar och letar och letar nära mig, runt fötterna. Svansen sveper och han har näsan I backen när han dammsuger marken. Han är klockren i sina apporteringar. Ett grepp över apporten och full fart tillbaka. Han tar allt vilt och på samma vis som en dummy. Han har aldrig hittills släppt en apport, böjt undan huvudet eller lekt med något han burit på.

Han tränar på sina memories, en eller två varannan dag ungefär. Vi går tillsammans och slänger i väg en apport, sen vänder vi och går tillbaka. För varje gång går vi lite längre.

Han lär sig snabbt – och minns det han lärt sig. Jag är väldigt glad för Billy – och ska försöka ta lite nya bilder på honom! Glädjen med att träna en hund man klickar med direkt är så klockren – ”du och jag-känslan” finns där omedelbart. Men så har jag också den känslan för båda föräldrarna – eftersom jag sett dem själv!

Jag hoppas kunna ta med mig kameran ut i morgon – vännen Daniel Nilsson kommer med fina Max för träning. Han har vilt med sig – så jag hoppas att vädret är fint!