Northern Goldies Hy-fly idag

Fick chansen med Dave 21.45 i går kväll så jag och Mark åkte till Hy-fly i morse och möttes av ett svenskuppbåd, säkert tio svenskar var där och fyra i startlinjen.

Sockerbetor och mycket fågel, mycket vittring såklart!
Jag fick nr 14 av 14, inte direkt det bästa men man får det man får, nån ska ha högsta numret också.
Trånga marker och vi tappade direkt fyra hundar, två av dem var svenskar.
Man ser ju inte allt och framför allt hör jag ju inte så bra och jag uppfattade därför inte några hundars belastningar på bortersta sidan.
Vackert väder och varmt, det var riktigt skönt att gå på sidan en stund.
Första fågeln Dave skickas på, en rapphöna som slog i backen och sprang lyfte helt sonika och flög sin väg när Dave kom fram. Bedömdes inte påskjuten så jag blev ombedd att kalla hem. Kallade hem Dave som kom direkt tackolov och så gick vi vidare. Han var helt ren igenom provet men fick egentligen inte de där fåglarna man vill ha för att vinna. Det höll till en andraplacering och domarna sa att det var hårfint om segern, de hade till och med haft lite diskussioner runt det.
Packar för Skottland och starter på lördag, Dave och Meg på Labrador Club of Scotland nära Aberdeen. Lång resa! Back for more punishment helt enkelt!

Det känns tryggt och bra, hundarna går fint och jag känner inga nerver över huvud taget numera, bara koncentration. Jag tränar med de bästa i världen och utvecklas själv hela tiden, det ger lust att fortsätta. Hittills har vi i UK genom åren startat Will, Red, Tar, Paddy, Poppy, Robban, Dave och Meg. Endast en är hittills utan award (Robban) men det ska vi ändra på. Fyra av dem kvalificerade till open (en under the Irish Kennel Club, tre The Kennel Club, Will kvalificerade jag till Irländska Championshipet 2 ggr)hittills.
Det känns helt okej. Vi är faktiskt duktiga, och jag har haft den bästa supporten man kan ha. Janne framför allt, men att få träna med de allra bästa hjälper!